maj 2014

2014 – 8 maj – Hönsgödsel

Nu »luktar« det längs vägarna i Björkvik och på många andra håll i Mälardalen. Vi bidrar till det genom att sprida 600 ton hönsgödsel på åkrar som vi snart ska så havre på. Vi sprider runt 7 ton per hektar, vilket betyder ett knappt kg per kvadratmeter. Hönsgödseln kommer från en granngård som driver Björkviks Ägg, och deras 30.000 värphöns.

Hönsgödseln är mycket rik på fosfor, så vi är mycket försiktiga när vi sprider den. Vi har dels gjort en noggrann markkartering, så vi vet vilka jordar som kan ta emot mycket fosfor, dels har vi skyddszoner mellan fälten och diken. Gödseln ska vara på åkrarna och ingen annanstans. För vi vill ju inte att våra sjöar och vattendrag ska bli övergödda.

På bilderna ser vi den fullastade gödselspridaren, och hur hönsgödseln rinner ner i två strängar på spridarskivan som fördelar den jämt över fältet. Bra mycket trevligare är det att besöka den lilla äggboden på Björkviks Ägg, där det finns ägg sorterade i bruna och vita och av olika storlek. Bara att lägga jämna pengar och ta med sig äggen.

2014 – 15 maj – Fårklippning

 

Får måste klippas minst en gång om året (enligt djurskyddsförordningen från 1988). De flesta klipper dock sina får två gånger. Det gör också vi på Danbyholm, på hösten när dom stallas in, och nu på våren när de är ute dygnet runt igen.

Våra får tillhör rasen gutefår. Både tackan (honan) och baggen (hanen) har horn, baggens betydligt grövre och längre. Rasen höll helt på att dö ut på 1940-talet, och rasen fick faktiskt sitt namn först 1974. På Gotland kallas gutefåren till vardags för »hornlambi«, hornfår, för på Gotland kallas får för lamm och lamm för lammungar.

Till klippen nu tog vi hjälp av Anna Jansdotter från Sparreholm, en riktigt van fårklippare. Hon hade med sig en klippstol som vi ställde upp i fårstallet. De 20 fåren, och även baggen Aragon, kläms fast en och en i stolen. Det ser först nästan plågsamt ut, men fåren blir lugna och står stilla hela klippningen. Skön arbetshöjd också för Anna, annars är det inte ovanligt att fåren klipps direkt på marken. Förutom att bli av med den varma ullen (vi lovar; får frysen inte, de tycker det bara är skönt) får de också fotvård. Anna verkar (klipper) också klövarna. Efter några timmar är alla fåren friserade och de får vandra ner till sin halvö igen.

Ullen som man klipper på våren räknas inte som särskilt fin. Tackorna har först burit och sedan diat lammen och ulltillväxten har inte »prioriterats«. Men det finns många sätt att använda även vårullen. Ett kanske mer udda är att skydda sina trädgårdsväxter. Det påstås att rådjur skyr växter där det ligger fårull.

 

2014 – 29 maj – Din nya sommaradress?

 

Danbyholm har en lång historia och gården nämns första gången 1337. Då är det en Magnus Ingevaldsson som äger Daneby. Många av husen som finns kvar idag är gamla och välbyggda. Det var ju inga fuskbyggen förr.

Mellangården är ett tvåvåningshus som stått obebott länge, kanske i 40 år. Huset är byggt någongång på 1800-talet och här har tidigare fyra familjer samtidigt bott. På undervåningen finns två »lägenheter« på ett rum och kök, och mellan de en »bakstuga« med murad och vedeldad bakugn. På övervåningen två enrumslägenheter.

De som bodde i Mellangården arbetade på fälten och i den ladugård som fanns vid Sandstugan, som var en egen »produktionsenhet« under Danbyholm. Djuren försvann från Sandstugan 1969.

Vi vet ärligt talat inte vad vi ska göra med Mellangården. Det är tragiskt att den ska stå tom och förfalla. Det är ett fint hus, men vi har varken tid eller resurser att rusta hela huset.

Kanske kan vi göra det tillsammans. Det kan bli ditt nya sommarparadis. Om du ser en möjlighet så mejla conny@danbyholm.se så kanske vi hittar en lösning. Eller tipsa dina vänner.

 

Bild ett: Conny konstaterar att tegeltaket är helt, en förutsättning för att Mellangården ska vara värd att satsa på.

Bild två: Charm finns i överflöd, eller vad sägs om att kaprifolen växer in där ett fönster saknas.

Bild tre: Den gamla vedeldade bakugnen behöver en ansiktslyftning, men verkar vara helt intakt.

Bild fyra: Conny lyfter på de anskrämliga linoliummattorna och trägolven är hela och fina, om än slitna.

Bild fem: Charm finns som sagt. Mellangården sett från det som troligen var de boendes egen ladugård, med plats för några kor och en hushållsgris.

 

2014 – 22 maj – Läget på fälten

 

Det växer så det knakar på Danbyholms åkrar. Att april varit ganska kall gör inget, det har regnat mycket, närmare 80 mm, och det är jättebra i ett traditionellt försommartorrt område som västra Sörmland tillhör. Bladen är härligt gröna, fotosyntesen är ordentligt igång. Förenklat kan man säga att fröet har egen energi att skjuta upp några gröna blad, sen får de gröna bladen skicka ner energi till roten, som i sin tur behöver fukt för att kunna ta upp näringen ur jorden.

Kornet, som såddes i början av april, ser fantastiskt bra. Där hoppas vi på skörd första veckan i augusti för att veckan efter så höstraps på samma fält. Korn med låg proteinhalt används till öl, korn med hög proteinhalt till foder. Vårt korn går troligen till foder, fast blir det brist på maltkorn köper bryggerierna även kornet med hög proteinhalt.

Vårt höstvete, som vi sådde i september förra året, är 30 cm högt. I april sprutade vi det för att ogräset inte skulle ta över. Ogräset växer tyvärr redan vid en lägre temperatur, innan vetet börjar växa. Och april var kylig. Vi sprutar våra fält sparsamt (tycker vi själva), så ogräset dör inte, utan stannar i växten, och blir inte mer än någon cm högt. Detta vete blir etanol vid fabriken i Norrköping. Denna vetesort går inte att baka på, det är för låg proteinhalt, så degen jäser inte.

Den tredje grödan vi tittar till är åkerbönan. Den sådde vi för tre veckor sedan och skotten har skjutit upp sex cm från fröet, bara någon cm över marken. Det är första året vi sår åkerböna, och det ska bli mycket spännande och följa hur det går. Åkerbönan är ett utmärkt foder för köttdjur.

 

Bild ett visar det fält vi sådde 1 april. Kornet fantastiskt fint. Nedanför kornfältet går ett av våra större diken. Där kan du på bild två se att vi lämnat en rejäl skyddszon på båda sidor om diket för att minimera risken för näringsläckage. Det gäller att vi skyddar våra sjöar och vattendrag.

På bild tre kontrollerar Conny hur axbildningen går i höstvetet. Axet bildas långt ner i plantan och skjuter sedan upp förbi de nu gröna bladen på ett eget strå. Det ser bar ut, konstaterar Conny, vilket långt ifrån betyder en bra skörd. Det är långt dit, flera månader.

Förkrympt, eländig och ljusgrön står ett stackars ogräs där på bild fyra och hukar mitt bland det kraftiga höstvetet. Medan vetet fortsätter växa kommer ogräset tack vare besprutningen att stå kvar på samma nivå.

Åkerbönan på bild fem tittar upp någon cm redan nu, bara tre veckor efter sådd. Bild sex visar att från fröet, som sås på fem cm djup, har åkerbönan vuxit sex cm. Det är bra.

2014 – 1 maj – Täckdiken

För lantbruket innebär en välgjord täckdikning ofta skillnaden mellan missväxt och tillväxt. Om regnvattnet stannar som små sjöar vid ytan hindras syret från att nå ner till rötterna och grödan dör. Utan en systematisk täckdikning vore det inte möjligt att odla de bästa jordarna i Sverige.

På Danbyholm finns ritningar på nästan samtliga åkrar med gjorda täckdiken. Fältet Sandstugan, som ligger längs väg 216 mellan E4:an och Björkvik, har många km tegelrör nerlagda en halvmeter under ytan. Numera används plaströr, med slitsar, där vattnet sipprar in.

Den del av fältet som vi lägger ner täckdiken i nu är cirka 5 hektar, 180 m x 270 m. Här finns några hundra meter tegelrör som vi kompletterar med 2.500 meter plaströr. På senare år har detta fält blivit våtare. Vi tror att det beror på fler kraftigare regn med över 50 mm, något fältet inte kunnat ta emot.

Vi gör jobbet helt själva; vi gräver själv dikena, vi täcker med grus från en egen grusgrop, vi fyller igen och planar ut. Några intensiva dagars jobb och vi kan så igen, med bättre resultat än tidigare. I år med åkerböna. Det återkommer vi till om några veckor.

En av de tydligaste effekterna av en bra täckdikning, är att man kan börja vårbruk och sådd betydligt tidigare. Grödan kommer igång innan ogräsen hinner ta överhanden, grödan blir starkare och friskare, den står bättre emot angrepp från växtsjukdomar och växtskadegörare, behovet av ogräsbekämpning minskar.

Det finns ett gammalt talesätt: Bonden till lantbrukskonsulenten: »Jag dikar när jag får råd.« Lantbrukskonsulenten svarar: »Om du inte dikar nu, så lär du aldrig få råd.«

 

Den första bilden visar en gammal karta över fältet Sandstugan. Den dubbelprickade linjen som går snett uppåt i bildens överkant är väg 216, det står Nyköping till höger, det är ner mot motorvägen, åt andra hållet ligger Björkvik. De röda strecken är gamla täckdiken, ofta tegelrör. Den vita fyrkanten är det fält där nya täckdiken nu läggs ner.

På den andra kartbilden visar hur dom nya plaströren ligger, en halvmeter under markytan. De heldragna linjerna till höger är ett stort öppet dike. Det slingrar sig sedan ända ner till Kilaån, som i sin tur mynnar ut i Stadsfjärden inne i Nyköping. Tredje och fjärde bildderna visar platsslangen i det nya täckdiket och när det nya täckdiket mynnar ut i det stora öppna diket. På den femte bilden sitter Conny i grävmaskinen i vårt eget grustag och öser upp nytt grus i Oskars vagn. Som sedan Oskar tippar på åker på den sjätte bilden. På den näst sista bilden öser våra två litauiska medarbetare öser igen täckdikena. Žydrūnė Šiušaitė visar var Mindaugas Balanaitis ska tippa ner gruset.

Och efter några dagar är fältet sladdat och klart för sådd. Med betydligt större avkastning än tidigare. Conny i traktorn framför såmaskinen.

När vi publicerade text och bilder om täckdiken på Facebook fick vi en fråga av Per Wilhelm, från Edsvalla, norr om Karlstad: Varför lägger ni inte spån eller duk närmast röret, för att förhindra igenslamning? Conny svarade så här: Jorden här är SLmmh = styv lera måttlig mullhaltig så igenslamning är ej någon risk. Problemet är att vattnet ska komma ner till rören, vi har även blandat kalk i jordmassorna som täcker över gruset för att öka genomsläppligheten.

 

Danbyholm, 640 20 Björkvik, lasse@danbyholm.com