juni 2014

2014 – 20 juni – Glad midsommar

2014 – 6 juni – Nu flaggar vi

 

Vi på Danbyholm håller inte så hårt på traditioner, men vi flaggar alltid den 6 juni på vår nationaldag. Och vi gör det alltid på den »gamla« flaggstången som står på gården framför den inre vänstra flygeln. De båda inre flyglarna är troligen från 1680-talet, och alltså äldre än själva huvudbyggnaden. Den inre vänstra flygeln var ursprungligen gårdsköket.

Flaggstång är inte så gammal, men vad vi hört var den en gåva från personalen till dåvarande ägaren Friedel Eswein när han fyllde jämnt på 50-talet. På den tiden använde man gran till flaggstänger, och den här granen tog man från den egna skogen. Eftersom flaggstången är 19 meter hög, har nog granen varit några meter till, och därför minst varit 80 år. Då är vi tillbaka en bra bit in på 1800-talet när »vår« flaggstång var en liten granplanta.

Det finns många regler kring flaggor och flaggstänger. Flaggans längd ska vara en fjärdedel av flaggstångens höjd. Vår flagga är 4,5 meter lång, och det stämmer väl ungefär. Flaggstången ska vara en tredjedel högre än huset. Där spricker det, för huset är nog lika högt.

Regler finns, fast man får faktiskt göra som man vill. Inget är lag. Man får till och med flagga när man vill i vårt land. Hissa den när man vill och hala den när man vill. Men det tillhör »god sed« att man följer hur militären gör, för där finns det förstås riktigt tvingande regler, som huggna i sten. Under sommarhalvåret hissas flaggan 8.00 och halas när solen går ner, senast 21.00. Punkt slut.

Vi på Danbyholm önskar alla en bra nationaldag.

 

2014 – 12 juni – Timotejfrö

 

Idag sår vi timotejfrö, för att om ett drygt år skörda – timotejfrö.

När man sår timotejfrö gör man det i växande gröda. På denna åker växer korn som vi sådde i april. När timotejen kommer upp är den smal som en synål, och behöver en »beskyddare« för att kunna gro, eller etablera sig, som vi säger. Den klarar sig alltså inte själv första året. Det kan man förstå när man ser det lilla timotejfröet. De är så små att det bara går åt 7 kg frön för att så en hektar (lika stort som två fotbollsplaner). För de 15 hektar vi sår med timotej räcker det med 105 kg. Som jämförelse sår vi 200 kg korn per hektar och 250 kg vete per hektar.

Om några månader skördar vi kornet, men lämnar »stubben« som fortsatt skydd åt timotejen. Stubben är de 10-15 cm som blir kvar när skördetröskan gjort sitt.

I vår vältar vi ner den gamla kornstubben och timotejen får breda ut sig, gå i ax och är färdig för skörd nästa sensommar, i augusti 2015. Men innan dess får vi besök av Statens Frökontrollanstalt som gör en fältbesiktning. Vår timotej är så kallad utsädesodling, det ska alltså bli ny timotej av det vi skördar. Och i Sverige är det ordning och reda på all utsädesodling.

Den timotej vi sår nu kan vi skörda i två, kanske i tre års tid. Det får inte komma in »ogräs« bland gräset. Och kvickroten är en av de objudna gästerna som vi inte vill ha, men som ibland förstör glädjen för oss.

 

Bild ett: Det är torrt så det dammar när Viktor sår timotej i kornfältet.

Bild två: Såmaskinen från sidan. De stora tallrikarna (1) skär ner en bit i jorden, medan fröna kommer farande i rören (2). Slutligen täcks fröna över med lite jord med hjälp av de snedställda spröten (3).

Bild tre: Det växande kornet är fortfarande så mjukt att det inte tar skada av den stora traktorn. Lägg dock märke till traktorns extra breda däck som fördelar tyngden över en stor markyta just för att minska skadorna.

Bild fyra: Conny mitt i ett böljande fält med timotej som såddes förra året. Av det skyddande kornet finns inget kvar och Conny granskar nöjt de långa axen.

Bild fem: Timotejaxen är nästan 20 cm långa. Det betyder många frön vid skörden i augusti.

 

2014 – 19 juni – Mums för hästarna

 

I måndags slog vi ensilage. Vi har anpassat det för hästar, så det består av 60 procent timotej och 40 procent ängsvinge. Till skillnad från kossorna har ju hästarna bara en mage, och kan inte smälta för kraftigt ensilage. I kossornas ensilage finns det gott om klöver. Ytterligare en skillnad är att vi låter vårt »hästensilage« torka två dagar ute på fälten för att vattenhalten ska sjuka för att passa hästar. Korna ska ju mjölkas så där tar man och plastar in sina balar direkt.

Vi tar hjälp av Norrköpingsföretaget Franzen & Söner, en av de bästa vi känner till. De kom i onsdags. Det är otroligt noga att balarna blir stenhårt och noggrant inplastade. Det ska finnas så lite syre som möjligt i den färdiginplastade balen. Det lilla syre som finns förbrukas på bara några dagar, sedan har man konserverat gräs hela året. Det älskar hästarna som får ett näringsrikt foder hela året. Ett bra ensilage och man kan ge hästarna mindre av det dyrare havren.

Att torka sitt hö på logen som man gjorde förr ger ett stickigt och dammigt foder. Hästarna tycker ibland att det sticker i munnen och äter inte lika bra, och av dammet kan de få hosta.

När balarna sedan ska köras in från fältet måste de behandlas som råa ägg. Försiktigt så att det inte blir det minsta hål på plasten. Då är det kört. Syret kommer in och gräset möglar.

Du kan beställa balar i vår butik.

 

Bild ett: Viktor kör traktorn och slår gräset med en slåtterkross kopplad på höger sida. Slåtterkrossen »fluffar« till gräset och lägger det i en sträng för att det ska torka och vara berett på att balas.

Bild två: Lasse Karlsson från Franzen & Söner kör storbalspressen som samlar upp gräset och släpper ut de färdiga balarna.

Bild tre: Trots företagsnamnet så är det dottern Caroline Franzen som kör inplastaren som plockar upp balarna och i ett huj sveper in de i den skyddande plasten.

Bild fyra. Storbalspressen och inplastaren klarar av att »tillverka« 100 klara i timmen när det slagna gräset ligger i perfekta strängar och fälten är raka och långa, men snittet brukar ligga på 85 balar i timmen.

Bild fem: Hela Åbo-fältet är klart. Fältet, som ligger längs länsväg 216, har fått sitt namn av torpet Åbo som syns längst bort.

Bild sex: Försiktigt som vore det ett ägg lyfter Viktor upp en ensilagebal för att lägga den på vagnen.

2014 – 26 juli – Vi gillar hästar, och hästar gillar havre

 

Idag börjar Guldsporrarna, mellan-Sveriges största regionala hopptävling. I år blir dessutom två klasser nationella. Tävlingarna avgörs i Vingåker och växer för varje år. Arrangörerna räknar med 150 installade hästar, över 1.000 starter, och flera tusen besökare.

Vår egen »hoppare«, Viktor Pettersson, vann Guldsporrarna 2010, och tävlar med två hästar i år, Lassiter CH i klassen där hindren är 130 cm höga, och Carrie Dee i 120 cm. Han är dessutom överdomare i ponnyklasserna. Den mest namnkunniga är annars förre landslagsryttaren Erik Berggren som ska försvara sin titel i Agrias meetingpris från förra året.

Danbyholm sponsrar tävlingen med havre, de tre bästa hästarna i varje dags högsta klass får var sin säck med 25 kg havre från våra fält. Det tycker vi är roligt.

Tycker du om hästar och hästhoppning är en tur till Vingåker väl värd. Tävlingarna pågår torsdag till och med söndag, 26-29 juni. och det är skyltat från väg 52, så det är lätt att hitta. Ta med en picknickkorg, annars finns både kaffe och mat att köpa på plats.

 

Danbyholm, 640 20 Björkvik, lasse@danbyholm.com